jag vet att du sett dessa förut...

När dom finns i ens närhet, då är det inte muntert...

Civilkurage är ju att föredra än såna som håller för det
ena eller det andra.

under ytan...

Det man inte vill kännas vid,
kan man blunda för och segla vidare på en luftmadrass på de sju haven
med en paraplydrink i handen...

Nonchalans, ignorans och jävligt dumt.
Det är inget som sätts i förändring på detta sätt, allt som döljs förblir dolt...

utbyte, respekt och kvalitetstid...

...

samhället klara inte av svaghet...

Eller?!

Spänn musklerna, var din egen lyckas smed osv...

Bit ihop, gå vidare, skit i vad andra tycker, kör ditt egna race...

ett svar eller en reflektion..

Dom som skriker eller vrålar på andra är inte speciellt stora människor, att vråla för att sänka, är ett uselt knep, som bara sänker den som vrålar, om man är observant...

I catch a snow angel on my walk...

...

allt för att hitta "svar"... eller åtminstone förklaringar...

En väldigt intressant text som jag hittade på nätet, har du ork, kolla in, och ta del, reflektera och se var du är...
http://www.aventyrenso.se/om-oss/puppa-8

"Det finns en historia om en pojke som på en av sina ensamma upptäcktsfärder i skogen upptäckte en fjärilspuppa. Formen fascinerade honom. Han visste inte vad som dolde sig därinne, men han förstod att den innehöll liv och han blev nyfiken.
Varje morgon, så fort han fått på sig sina kläder, rusade han ut i skogen, till puppan. Han såg dess förändring och han förstod och såg hur puppan sakta och långsamt började sin mödosamma utveckling.
Dagar och nätter passerade och pojkens engagemang och intresse växte sig starkare och starkare. Så plötsligt - en morgon då solens strålar bröt igenom det täta lövverket såg han en liten spricka i puppan. Han fylldes av glädje och han satte sig ner för att vänta.
Timmar och dagar gick. Pojken väntade och våndades. Han led med fjärilen som hade så förtvivlat svårt att ta sig ur puppan. En kväll stod han inte ut längre. Han sprang så fort benen orkade bära honom. Hem till köket. Där tog han fram en vass kniv och begav sig åter ut i skogen till fjärilen i puppan. Nu skulle den befrias. Han skulle hjälpa den att komma fram. Med ett snabbt snitt skar han hål i puppan. Han såg till sin glädje den vackra fjärilen krypa ut. Den fällde ut sina vingar. Slog två slag med dem och föll sedan död ner till marken.
För det är genom kampen i puppan fjärilen utvecklar den kraft den behöver för att sedan kunna flyga med starka vingar"

tack o lov för vänner!

Kontrasten mellan att vara och inte vara...

Att lyfta sig från en dysfunktionell plats till en mer 

human och respekt/kärleksfull plats i ens liv.

Det är lätt att hamna i trötthet, orkeslöshet och litenhet 

OM man inte har något som väger upp...

härskarteknik; att trycka ner andra inför andra...

Det lägsta och det som gör mest ont (vilken naturligtvis känns som om det är just det som är meningen) är att bli förlöjligad inför andra och att de andra väljer att hålla käften, för att själva inte råka ut för detsamma. Det blir dubbelt ont och det blir ett väldigt tvivel om vad som händer...

Att få ett bekräftande på sidan om, "att jag såg och hörde vad du råkade ut för", hjälper en att hålla ihop, veta att det man råkat ut för inte händer i "min fantasi", det är fler som har sett och upplevt...

Så till mig själv och andra, tänk på att se och agera gör skillnad!

hört på tv...

Såg ett program som gästades av Susanna Alakoski, där använde hon denna sammansättning av ord för att beskriva sitt liv, eller vådan av... En väldigt fin sammansättning som säger väldigt mycket tycker jag, vi pratar ofta om livskris, men saker har också ett pris i våra liv.

En annan mening som jag också la på minnet i denna intervju var "Jag var inte skuld till det jag blev utsatt för" - "Utåt sett kan det se ut att man klarat sig".

Samt; "Dom ville oss inte illa, dom kunde oss bara inte väl"... Hur fint beskrivet är inte det, starkt att inte bli bitter över sin situation, att se med viss klarhet på det som hänt och förstå att de kunde inte mer...

Tyvärr har jag inte läst något av Susanna Alakoski eller sett, för mig känns det för smärtsamt att ta del... men jag imponerades av hennes styrka under intervjuns gång och blev nyfiken på att ta itu med hennes böcker och se vad som sker där.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Susanna_Alakoski

att råka på lynnighet... någon som till synes oprovocerat slår till...

Jag har mött detta några gånger, oturligt från en maktpositionerad person, vilket gör att slaget och underläget ökar, tar med större kraft än om det bara var en person som var arg för en stund... Det kan jag och alla bli... men att le och slå... is no no på alla sätt och vis, finns inget sätt att skydda sig från detta... min erfarenhet är att dessa maktmissbrukande personer som oprovocerat klipper till, gör det när andra inte ser, vilket gör det svårare att prata om, lyfta bland andra, det blir ord mot ord och det kan sluta väldigt fel och väldigt lågt.

försöker hålla humorn vid liv...

När livet suger, då kan man alltid skojsa till det för en stund...

Ingenting är hugget i sten, inget är statiskt, bara så att du vet, bara för man är ledsen ena stunden behöver man inte va det den andra... Livet är mångfasetterat, stark och skört om vart annat, så döm inte det du ser, fråga för helvete vad som pågår, om du nu undrar.

vi upplever saker olika...

ett ställningstagande hur man vill se på världen och själv vill bli betraktad...

Ett mål och en kamp och ett synsätt sen många år tillbaks. Vet att sura och bittra människor är svidande irriterande och slukande negativa... det är INGET att sträva efter och kan man se saker från ett annat håll, då vill jag gärna göra det.

jag har inget svar...

energin och företagsamheten är som bortblåst...

En av orkeslöshet, vad är meningen med livet känsla typ... Jag som hade förhoppningar om ett bra år, å så kommer det en jävel och slår undan benen på mig, sänker mig totalt.
Maktlöshet, tvivel och riktning sätts ur spel på en blink, så kan det också gå i livet, tydligen.

du vet aldrig...

Vart du landar och när... Allt beror på höjden du faller...

dagens status...

Utökat med snor idag...

...

dagens status...

Trots huvudvärk som vet att den finns, så måste jag driva mig vidare, hitta lösningar, se nya vinklar, försöka förstå, känna framåtanda i all tvivel, göra om, göra rätt, se om mitt eget hus... för ingen annan gör det åt mig... support finns att tillgå, tack och lov, men handlandet, acceptansen ligger enbart hos mig och ingen annan, det är jag och huvudvärken mot världen idag,

...

är det en sanning eller?!

när det gör ont där andra inte ser...

Eller vill se, eller tillåter sig att se...

varför tar en känsla över allt det andra?!

självförnekelse i dess mildaste form...

Kanske inte ens en självförnekelse, snarare en vit lögn eller ett försök till bortförklaring, utan vidare resultat. Men jag har definitivt träffat på andra, kanske du oxå som kollar in här, andra som har helt andra preferenser vad det gäller självförnekelse?!

Hur som helst så tänker jag att det inte är någon idé att ge sig in i sådan personers sfärer... för allt är aldrig fel.

Poängen med en som lever sitt liv som självförnekare, just gör detta; förnekar?!

hur som, jag tror på nåt...

Ibland tappar man hoppet för en stund och då är ändå hoppet bland det sista som överger oss människor...

Om intresse finns att fördjupa sig i hoppet... sökt och hittat på nätet.

http://www.signum.se/archive/read.php?id=3785

Eller ett klotter som jag sett för länge sedan;
"Du är som en groda utan ben, hopplös!"

ögonen är själens spegel...

Om man gråter så blir det en outhärdlig självreflektion
som speglar sig i tårarna.

vilken tur för mig... nu är jag bara en känslomässig människa... om det nu är så bara?!

lyllos... eller din naive fan...

Jag kan säga att det är många gånger jag önskat mig en kristallkula!

Men många fler gånger önskat att jag inte behövt önska mig en kristallkula...

en reflektion över något jag läst på nätet...

Individuell möjlighet till förbättring  nås av

- NYFIKENHET

-INSIKT

-ENGAGEMANG

och 

-BESLUTSAMHET

jag bara undrar...

?

tips...

När botten is nådd, då behövs blompepp och mycketmycket mer...

-ros ros skulle man kunna pipa ur sig om kraften fanns kvar.

tips...

Om någon mot förmodan skulle tycka att det var en fiffig idé. 

Det är det inte!


Nu så anspelar jag, för övertydlighetens skull på ris och ros begreppet.

absolut ingen tröst...

se bara till att slå först... då löser det sig...

Eller?!

Jag hade önskat att mina ångestgubbar hade bleknat, att jag inte behövde ta till det här knepet och självhjälpen för att se på min situation, men ack nej eller som man kan säga; icke!

Jag har de i terapeutiskt syfte att lyfta min egen blick, stärka, belysa och hjälpa kanske någon till där ute som känner ungefär likadant, att med allmängiltighet gripa tag i ett "problem"... Att rita, skriva om är i min värld aldrig fel, lyft skiten, den den vingar och du är en vacker dag fri från en massa som inte har med dig att göra in the end!

sånt är livet, så mycket falskhet bor det här...

Att hålla ihop på ett ställe innebär inte att man håller ihop på ett annat.

Sorg, ledsenhet och litenhet över att någon gör att känslorna packas, hindrar och förgör ens intention av något annat, en fin plan och något som setts framemot... tji fick jag min jävla optimist.

att alltid ha till hands...

...

noch noch där ute, du vet vad jag menar eller?!

Tack för bilden kära du!

from orginal to something else...

...

way too early... (RIP)

David Robert Jones (8 January 1947 - 10 january 2016), 

known as David Bowie.

""Heroes""

I, I will be king

And you, you will be queen

Though nothing will drive them away

We can beat them, just for one day

We can be Heroes, just for one day

And you, you can be mean

And I, I'll drink all the time

'Cause we're lovers, and that is a fact

Yes we're lovers, and that is that

Though nothing, will keep us together

We could steal time,

just for one day

We can be Heroes, for ever and ever

What d'you say?

I, I wish you could swim

Like the dolphins, like dolphins can swim

Though nothing,

nothing will keep us together

We can beat them, for ever and ever

Oh we can be Heroes,

just for one day

I, I will be king

And you, you will be queen

Though nothing will drive them away

We can be Heroes, just for one day

We can be us, just for one day

I, I can remember (I remember)

Standing, by the wall (by the wall)

And the guns shot above our heads

(over our heads)

And we kissed,

as though nothing could fall

(nothing could fall)

And the shame was on the other side

Oh we can beat them, for ever and ever

Then we could be Heroes,

just for one day

We can be Heroes

We can be Heroes

We can be Heroes

Just for one day

We can be Heroes

We're nothing, and nothing will help us

Maybe we're lying,

then you better not stay

But we could be safer,

just for one day

Oh-oh-oh-ohh, oh-oh-oh-ohh,

just for one day

konst "att vara kvinna"...

 Marianne Lindberg De Geer - Jag tänker på mig själv.

Har sökt och sökt men hittar inte namnet på denna konstnär, jag hittade denna bild på söksiten pinterest när jag suttit i timmar och kollat ALLT häftigt som görs i världen.

OM någon vet konstnären, skriv det i kommentarsfältet... Jag gillar inte att utelämna konstnären när jag väljer att blogga något, men nu bara måste jag det , för det var en träffande skulptur, att "vi - kvinnor" alltid ska kämpa med vårt yttre, fixa och trixa så att vi når idealet.
En man får pondus med åren, en kvinna blir plufsig...