Just nu håller jag på att kolla upp hur konsten
uppfattas, vad den är för andra ( och då automatiskt för mig själv , jag måste
ju ta ställning till vad jag finner intressant eller förkastligt) och vad som
inspirerar och hur andra konstnärer jobbar, här är en liten del av ens stor
helhet. Konsten är stor och spretig och jag antar att det inte finns några rätt
eller fel bara en egen ingång i det hela…
http://www.channabankier.blogspot.se/
Delar ur intervju med Channa Bankier genom Gläntan
http://www.channabankier.com/glanta.htm
Channa
Bankier
Inspirationskällor
Bruksföremål
i allmänhet, kitch i alla
möjliga
former. För mig är det samma sak.
Man måste
skapa sig en personlig
begreppsvärld
i en situation som är så
splittrad
och söndertrasad, kulturellt och
värderingsmässigt
som vi har. Och det tror
jag att alla
gör. Vi lever ju alla i en
multikulturell situation.
Konstnärens uppgift
Konstnärerna
är oerhört viktiga. Nästan
oberoende av
vad de håller på med. De skapar
alltid
väldigt personliga korrigeringar av
alla möjliga
hierarkier och gränser, i och
med att de
just är ensamma. Konstnärerna
blir
individuella röster som vrider saker åt
ett annat
håll än det gängse. Arbetet kräver
det av en.
Och det gäller lika mycket
författare
och musiker och flera andra. Om
det sen är
bra eller dåligt eller rätt eller
fel, det är
inte så viktigt.
Ett samhälle
eller en kultur utan
självständiga
konstnärer som utgör den här
korrigerande
kraften, vet man ju hur det ser
ut. Hur
fritt det fria skapandet är i ett
samhälle, är
ett lackmuspapper för den
demokratiska
halten. Hur mycket anser sig
ett samhälle
ha råd att ekonomiskt bära det
fria
skapandet, oavsett vad det leder till.
Så att när
det börjar pipas på vissa håll om
att det
finns alldeles för mycket konstnärer
här och
marknaden faktiskt inte kan ta hand
om alla
dessa så blir jag väldigt orolig.
Jag tycker
inte att det kan finnas för många
konstnärer.
Men det är
inte konstscenen som är den här
korrigeringen,
det är själva arbetets
utövande. Konstscenen
är något helt annat.
Den verkliga
haken i sammanhanget är
pengarna. En
kultur måste, för sin
demokratiska
trovärdighets skull, kunna bära
fritt
utövande konstnärer av många sorter.
När det
börjar gå så långt att vissa genrer
haussas
eller när det här gnällandet börjar
om att det
finns alldeles för mycket dålig
konst i det
här landet. Och om AMS-konst och
om att KRO
är en skitorganisation och allt
det där. Och
att de flesta konstnärer gör så
dålig konst
att de lika gärna kan lägga av.
Då blir jag
väldigt nervös. För det är just
denna stora
massa som ger kvaliteten en
möjlighet.
Är det verkligen intressant vad
som är bra
och dåligt? Och för vem är det
intressant?
No comments:
Post a Comment