målar in mig i ett hörn i ett rum som inte verkar finnas i verkligheten ...

Klart som fan att jag målar in mig i ett hörn i ett rum som inte verkar finnas i verkligheten när jag skriver om konstnärers vara eller inte vara, eller ”de andra” som också är konstnärer, vilka som helst kan det tyckas emellanåt. För vem bestämmer att jag är konstnär? Jag trodde att det var för att jag tagit mig igenom ett urval, kommit vidare in i högskolevärlden, gjort mitt bästa under 5 år och kommit ut mycket mycket klokare både vad det gäller andras konst och min egna men ett intyg på att jag har en Master och fine art.

Ska inte studier, studielån och en oerhörd lång studietid ge mig någon form av yrkesstolthet och bekräftelse på att jag faktiskt har en yrkestitel som konstnär?!

Just nu är jag väldigt upptagen av just detta, vem kan eller vem är och vem fan bestämmer att man är just konstnär?! Skulle kunna skriva massor om vad jag möts av genom åren som yrkesutövande konstnär, en är; kan du vara konstnär så kan jag! Vem fan säger det till en frisör, läkare eller bibliotekarie??? Detta är klurigt som bara den… varför ska just denna titel vara så himla svår att rättfärdiga och få folk att förstå att det krävs väldigt mycket för att komma dit man är?! Än har jag inte knäckt den nöten, var problemet egentligen ligger, kan det vara så att det ligger hos konstnärerna själva?! Att vi inte har någon självhävdelse som är att räkna med eller är det ett flumsläkte som slår dank och gör roliga saker hela dagarna och lever på samhället och dricker billigt rödtjut så fort vi kommer åt?! Skulle inte tro det! Att var konstnär i vilken riktning som helst så måste man för det mesta vara disciplinerad, man har deadlines och åtaganden att passa, man måste vara en schysst fotograf och marknasförare av sina egna alster/produkter om man inte har råd att köpa sig dessa tjänster av någon auktoriserad, man ska i allt detta få tid och lust att producera det man har valt att jobba med, vilket för det mesta drunknar i allt runtomkring, du ska kunna din ekonomi, ha företag osv. En allt i allo typ som på detta ska försöka ha ett schysst privatliv till på köpet. Att jobba inom andra yrkesområden är vanligtvis att lämna jobbet när man stänger jobbdörren för kvällen eller för helgen, så är det inte att vara konstnär, då jobbar man mer eller mindre alltid, gränsen mellan jobb och fritid är inte helt klar… MEN å andra sidan har jag ju kul, jag får ägna mig åt något jag själv valt, något som intresserar mig… (för er som inte fattar att det sista var ironi, det var det!)