VÄLKOMMEN, du får plats!

VÄLKOMMEN, du får plats!

Baba ganouj... pitabröd... vitlök, citron, persilja,aubergíner m.m.

När jag börjar tänka på vad för slags mat jag gillar, vilka blommor som gör mig förundrad och glad, vilka prylar som känns exotiska efter resor till andra länder eller köpta/upplevda här i Sverige, så slår det mig att vi så lätt tar en massa saker förgivet, ta flyget hit och dit till solen, hänga med the locals, more or less iallafall... Att jag kan besöka trädgårdsföreningar och titta på växter och blommor, att jag har rätt att titta, lukta, ta förgivet. Att vi har rätten att importera, så att våra liv blir färggrannare, att vi får kryddstarkare mat, kaffe en dryck som jag verkligen inte skulle klara mig utan eller en värmande kopp te en ruggig höstkväll, andra snitt på kläder, andrar heminredningsprodukter som sticker ut, gör att vi har något att prata om, glädjas åt... import och inspiration, något som har pågått länge länge, att vi tagit intryck, influerats av andra människor, här och från andra kulturer.

MEN när det gäller att hjälpa människor på flykt undan händelser som vi kanske i vår vildaste fantasi inte trodde var möjliga att utsätta någon för, nä då börjar vi plötsligt slå bakut, hjälp dom i närområdet(kan man ju göra, men även närområdena är hårt belastade), men hit kan dom inte komma, vi har inte råd, vi har inte plats och vi vill inte veta vad som händer "där borta", det räcker med det vi får in i landet via nyhetsrapportering... Varför kan vi inte se alla som måste lämna det dom en dag haft som en potential medmänniska som kan berika mitt och ditt liv med sina erfarenheter?! Klart att vi först måste hjälpa den som kommer, att hitta trygghet, förtroende och viljan att bygga nytt, på en plats som inte alls är lik den de kom ifrån, tak och mat... en sysselsättning och en gemenskap. För mig är det precis lika självklart som att jag har möjligheten att uppleva en fin blomma i t.ex. Trädgårdsföreningens Palmhus en lördagseftermiddag här i Göteborg som att jag kan ta en kopp kaffe och pudra på lite kanel så här en höstdag i Sverige som att välkomna dom som inte har ett hem kvar därifrån dom kom.