coming up in Gothenburg...

Kim Buck, Tore Svensson och Karin Seufert tillhör smyckekonstens absoluta elit. Med långa karriärer bakom sig fortsätter de att föra konstgenren framåt med en imponerande kreativitet och hantverksskicklighet. KGB visades för första gången i Köpenhamn och efter utställningen i Göteborg kommer den visas på galleri Martina Dempf i Berlin.

Välkommen till vernissagen på Four fredagen den 28e februari 17.00-21.00 

Fredagen den 21/2, 13.00 kommer Karin Seufert att hålla en föreläsning på HDK - Högskolan för design och konsthantverk. För mer information maila karin@foursweden.com

Utställningen pågår t.o.m 29e mars 

Hälsningar från Karin och Four

Mer information finns på www.foursweden.com
Följ oss på facebook: www.facebook.com/foursweden 
Vill du inte få fler utskick från Four, maila "nej tack" till info@foursweden.com




Karin Roy Andersson

www.foursweden.com
www.karin-roy.se

Four
Nordhemsgatan 74
Göteborg, Sweden
+46730864249

KGB: Köpenhamn, Göteborg, Berlin

Titeln KGB är hämtad från initialerna från städerna Köpenhamn, Göteborg och Berlin, de städer där konstnärerna är verksamma och där utställningen visas.

De tre konstnärerna Kim Buck (Danmark), Tore Svensson (Sverige) och Karin Seufert

(Tyskland) har mycket gemensamt i sin inställning till smycken och material. Karin

Seufert har samlat plastkapsyler i olika storlekar och färger som hon har sorterat

och smält och gjort till broscher och halssmycken. Kim Buck har funnit stenar runt

om i Danmark som naturen har format och polerat och som han har försett med en

individuell och utsökt utförd ögla så att stenarna kan bäras som halssmycken. Tore

Svensson arbetar även gärna i serie med variationer på samma tema. Broscherna i stål

är formade som lådor och målade inuti i olika färger. De berättar om hans stora intresse

för måleri och vad färger kan beskriva. Detsamma gäller för hans ringar med rör, medan

ringarna av trä handlar om tomrummet i Tube-ringarna.

Plast, sten, stål och trä är inte ädla eller värdefulla material i konventionell mening.

Men hur får smycken ett mervärde som pekar bortom materialet? Det är en fråga som

är central i utställningen. Den erbjuder också en del svar. Konstnärens omvandling av

material innebär en förflyttning från dess mer vardagliga ursprung och en förfining

genom det hantverksmässiga utförandet som det har utsatts för. Detta har gett

materialet ett konstnärligt värde. Ett annat svar är att människorna som tar smyckena i

bruk tillför personliga berättelser, symbolisk kraft och emotionellt värde.

Karin Seufert har genom att fotografera sina broscher på olika personer klargjort hur

var och en av dem gör smycket till sitt eget. Kim Bucks svar är mer ironiskt. Han har

försett varje sten med ett intyg där fyndplats, art, vikt och annan relevant information

har registreras. Certifikatet är en parodi på hur smyckeindustrin ger en mer eller mindre

sann och relevant information när man köper ädelstenar för att tillgodose marknadens

efterfrågan för "raritet", "ädel" och "äkthet". Den typen av värdestegring är vad han vill

utmana i sitt projekt. Det verkliga värdet är för honom inte är relaterade till materialets

inköpspris utan innebörden som smycket får hos personen som bär det.

Namnet på utställningen och dess likhet med den sovjetiska underrättelsetjänsten,

KGB,s gör det lätt att komma ihåg. Kanske finns det också andra likheter - om än i mer

bildlig betydelse. De tre konstnärerna förekommer ofta som agenter för påverkan av

samtida smyckekonst, men de gör det fullt öppet och utan dold agenda.

Jorunn Veiteberg