Paula Lindblom, Pecha
Kucha den 14 november 2012 på KA-TZIING...
1.
Hej, jag heter Paula Lindblom och jag vill gärna börja med
att säga att mitt namn är mitt varumärke.
Vi lever i ett ständigt informationsflöde därför så skulle jag vilja att i
möjligaste mån att mitt namn kopplas till mina smycken - objekt - konst när det
visas, publiceras osv. detta är ingen självklarhet ens inom ens egna
konstområde, jag kan hitta bilder av min konst på ställen där namn inte anges,
irriterande.
Ps. Detta är en reflektion men inte alls med under själva PK
redovisningen, mer något som låg där bak och gjorde sig påmind, det finns
alltid anledningar till att vi väljer de vinklar vi gör. Ds.
Jag gillar Alfapet och andra ordspel samt korsord, denna
gång lägger jag mitt namn utan poäng… När jag spelar så får man inte lägga
egennamn, men nu är det jag som styr och då funkar det finfint.
FRILANS är det ju poäng på, men inte i verkligheten, då är
det bara besvärligt kan jag tycka.
2.
2003 gick jag ut HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk
med en Master of Fine Art i tillämpad konst. Jag har sedan dess jobbat professionellt som deltidskonstnär med
smyckekonst.
3.
Mitt mål sedan dess har varit att jobba mot utställningar
och publikationer, mitt mål har inte varit att sälja, det är en välkommen bonus
när det sker. Utbildande kanske mer är mitt mål och arbetssätt.
4. Material; Kiwiförpackning, artificiel mossa och plastsvampar, plastlaminerad klippdocka, glaspärlor.
Min utgångspunkt i mina arbeten ligger i återbruk, min vardag och en krydda
ifrån loppisfynd. Lite som Pippi Långstrump; det man hittar det får man.
5.
Gräva där jag står intresserar mig. Att visa på och ta
tillvara på material utifrån ett slit och slängperspektiv, att visa på
överkonsumtion som är något jag upplever att vi ägnar oss åt i mångt och
mycket.
6. Material; Loppisfynd á la porslinsråtta, schampoflaskor, knappar och glaspärlor.
Att använda mig av oädla material och höja dess värde,
skriva in material och objekt i en ny kontext är något jag gillar och gör mig
glad, jag vill göra ”glad” konst, konst som gör andra glada men också
reflekterande över vad de ser och upplever.
7.Material; Plastgodisförpackning, legogubbe, glaspärlor samt 925 broschnål.
Jag vill att betraktaren först ska se och uppleva ett
smycke, sen vid närmare titt något man känner igen ifrån sin vardag eller ett barndomsminne,
konsumtionssamhället kommer att synas om man tar sig tid. Tid är något vi har
dåligt med och därför så MÅSTE vi ta oss tid emellanåt. Allvaret kommer också
att visa sig… ytan har ett innehåll.
8. Modell; Lina Fors, Fotograf; Sebastian Pommer
Material; Deodorant kulor, plastlaminerat bokmärke samt glaspärlor.
Mina smycken är bärbara men när de inte bärs så fungerar de
som fristående skulpturer. Det har och är viktigt för mig när jag jobbar fram
mina smycken att ha med båda aspekterna; bärbart
och fristående. Oftast visas ju smycken utan kropp på gallerier m.m.
9. Material; Schampoflaska (botten), loppisfynd á la isbjörn i plast, glaspärlor.
Mitt motto i det mest är; nyfiken på livet. Materialval och möten måste skapa något nytt för
mig, en ny berättelse, en förundran, att färg och form hänger ihop.
10. Matreial; Plastgodisförpackning, schampoflaskeplast, julgranskula i glas, glaspärlor, 925 broschnål.
Mitt problem är inte att jag inte har idéer eller inspiration. Jag kan hitta vinklar och
ingångar i det mesta, ibland tar det tid att hitta till det jag vill men när
jag väl gör det så är det åtminstone för mig klockrent. Att ta ansvar för en
idé och sedan genomföra idén, se vart det leder och ”rätta till” för att nå dit
jag var på väg i tanken eller skissandet.
11. Material; readymade, armbandsur samt knapp.
Mitt problem är TID
& PENGAR. Tiden är så att säga knapp. Som mitt sätt att jobba ser ut så
saknar jag sammanhängande tid, tid för fördjupning, reflektion och
vidareutveckling.
12.
Min önskan vore mindre tävlande och mer koncentration på
mitt egna arbete, som det är nu så tävlas det för stipendier, offentliga
utsmyckningar osv. Kanske så vore ett konstlotteri för konstnärer det enda
rätta?! Där ens egna förmåga och prestation inte ställs emot andra kollegor.
13.
Ge mig en arena. Det vore nåt! Gallerier och andra
utställningsställen som möjliggör att visa, synas utan att alltid vara
vinstdrivande… Utställningsbidrag som täcker utställningar, som täcker arbete
och utförande, som jag upplever det idag så kostar utställningar mer för
konstnären än vad man någonsin får tillbaks, även OM man säljer, det är
utställningskostnader, skatter och provision… samt all tid man lagt ner på sin
konst. Vinsten är mötet med besökaren men inte den ekonomiska.
14. Modell; Johan Persson o Björn Liljequist Fotograf; Paula Lindblom
Material; Schampoflaskor, loppisfynd á la proslingsdjur, oädel broschnål .
Nu är ju smycken relativt små i förhållande till exempelvis
bildkonst. Smycken har också den fördelen att människor som bär smycken blir
levande showcase och det är en väldig vinst, för då kan bäraren prata om vad de
bär, vad det är gjort av och vem konstnären är, gratis!
15.
En annan önskan för att synliggöra och skapa plattformer för
möten vore ju ett centralt kulturhus.
Jag älskar att fika och snicksnacka, jag hävdar att vid dessa informella möten
så skapas både kontakter och nya vinklar på saker och ting, I en miljö som är
gynnsam är en kaffe är aldrig att underskatta!
16.
En annan viktig del för både mig som konstutövare och de som
är intresserade av konst allmänt är intresserade
och kunniga konstjournalister som kan skriva om min och andras konst,
belysa och upplysa om vad som händer både lokalt och globalt. Jag skulle vilja
se mer konstjournalisk i dagspressen, jag tror att det skulle gynna hela
konstvärlden vilket konstområde man än representerar.
17.
Under detta föredrag skulle jag komma upp med någon form av
problemlösning, något som jag skulle vilja ha hjälp med i mitt konstnärskap,
tyvärr så får jag skicka den bollen vidare till er som lyssnat på mig och
andra, kanske någon vet hur jag ska gå tillväga för att lösa tid och
pengaproblematiken?! Myrornaskrig är en bra illustration på att problem virvlar
runt, brusar och stör.
18. Material; Schampoflaska (botten) arkitekt modellgubbar i plast, glaspärlor, 925 broschnål.
Genombrott i min konstkarriär?! Vet man när det sker? Kanske
så var det för ett par år sedan för min del, den dag som gallerier och andra började
höra av sig och ville att jag skulle visa - ställa ut, hålla föredrag eller
workshops om min konst samt vara med i olika publikationer. Genombrott, när man
blir en del i ett sammanhang utan att man måste ligga på som bara den helt
själv.
19.
Mitt liv som smyckekonstnär består i separat och
samlingsutställningar, föreläsningar, workshops och bloggande. Bloggandet
började jag med för ca 7 år sedan (2005) och det har verkligen varit en vinst
och ett fantastiskt nätverkande som öppnat upp och också gett mig helt egna
spelregler för vad jag vill visa och när… Jag tycker att dessa sociala medier
är av vinst för mig som konstnär, även om jag gjort aktiva val att inte delta i
alla sociala medier som finns tillgängliga men bloggandet fyller en funktion
för mig som jag verkligen har nytta av.
20.
Mitt skapande har sin grund i min vardag, den röda tråden i
mina arbeten är jag. Ibland så måste jag påminna mig om detta för jag kan
uppleva att jag trasslar till det, när man jobbar själv, så kan det ibland bli
lite svårt att få distans och tvivel uppstår, men då är denna bild något att gå
tillbaks till, påminna mig om att hur jag än jobbar så är JAG den röda tråden.
Tack för mig!
.jpg)
