Stora kliv i nån riktning... 

är bättre än ingen riktning alls, eller?!

en annan fundering...

...

Utifrån att jag valt att kalla mina gubbar - ångestgubbar.

Kanske mer än just ångest, existentiellt och allmängiltigt in the end...

Ali Baba at a crazy way, flying at a cloud instead of a carpet...

For my dear friend Asli in Istanbul on her 40 birthday. 

Happy birthday dear Asli!

HIP HIP HURRAH!!!

om det så bara är en person som ser dig som...

Väldigt lätt att hamna i underläge när någon annan dikterar förutsättningarna...

Här kanske det borde vara på sin plats att kasta skit tillbaks?!

- Men, nej inte min cup of tea, det löser inget... det blir bara etter värre.

jag vet att du sett dessa förut...

När dom finns i ens närhet, då är det inte muntert...

Civilkurage är ju att föredra än såna som håller för det
ena eller det andra.

under ytan...

Det man inte vill kännas vid,
kan man blunda för och segla vidare på en luftmadrass på de sju haven
med en paraplydrink i handen...

Nonchalans, ignorans och jävligt dumt.
Det är inget som sätts i förändring på detta sätt, allt som döljs förblir dolt...

utbyte, respekt och kvalitetstid...

...

samhället klara inte av svaghet...

Eller?!

Spänn musklerna, var din egen lyckas smed osv...

Bit ihop, gå vidare, skit i vad andra tycker, kör ditt egna race...

ett svar eller en reflektion..

Dom som skriker eller vrålar på andra är inte speciellt stora människor, att vråla för att sänka, är ett uselt knep, som bara sänker den som vrålar, om man är observant...

I catch a snow angel on my walk...

...

allt för att hitta "svar"... eller åtminstone förklaringar...

En väldigt intressant text som jag hittade på nätet, har du ork, kolla in, och ta del, reflektera och se var du är...
http://www.aventyrenso.se/om-oss/puppa-8

"Det finns en historia om en pojke som på en av sina ensamma upptäcktsfärder i skogen upptäckte en fjärilspuppa. Formen fascinerade honom. Han visste inte vad som dolde sig därinne, men han förstod att den innehöll liv och han blev nyfiken.
Varje morgon, så fort han fått på sig sina kläder, rusade han ut i skogen, till puppan. Han såg dess förändring och han förstod och såg hur puppan sakta och långsamt började sin mödosamma utveckling.
Dagar och nätter passerade och pojkens engagemang och intresse växte sig starkare och starkare. Så plötsligt - en morgon då solens strålar bröt igenom det täta lövverket såg han en liten spricka i puppan. Han fylldes av glädje och han satte sig ner för att vänta.
Timmar och dagar gick. Pojken väntade och våndades. Han led med fjärilen som hade så förtvivlat svårt att ta sig ur puppan. En kväll stod han inte ut längre. Han sprang så fort benen orkade bära honom. Hem till köket. Där tog han fram en vass kniv och begav sig åter ut i skogen till fjärilen i puppan. Nu skulle den befrias. Han skulle hjälpa den att komma fram. Med ett snabbt snitt skar han hål i puppan. Han såg till sin glädje den vackra fjärilen krypa ut. Den fällde ut sina vingar. Slog två slag med dem och föll sedan död ner till marken.
För det är genom kampen i puppan fjärilen utvecklar den kraft den behöver för att sedan kunna flyga med starka vingar"

tack o lov för vänner!

Kontrasten mellan att vara och inte vara...

Att lyfta sig från en dysfunktionell plats till en mer 

human och respekt/kärleksfull plats i ens liv.

Det är lätt att hamna i trötthet, orkeslöshet och litenhet 

OM man inte har något som väger upp...

härskarteknik; att trycka ner andra inför andra...

Det lägsta och det som gör mest ont (vilken naturligtvis känns som om det är just det som är meningen) är att bli förlöjligad inför andra och att de andra väljer att hålla käften, för att själva inte råka ut för detsamma. Det blir dubbelt ont och det blir ett väldigt tvivel om vad som händer...

Att få ett bekräftande på sidan om, "att jag såg och hörde vad du råkade ut för", hjälper en att hålla ihop, veta att det man råkat ut för inte händer i "min fantasi", det är fler som har sett och upplevt...

Så till mig själv och andra, tänk på att se och agera gör skillnad!

hört på tv...

Såg ett program som gästades av Susanna Alakoski, där använde hon denna sammansättning av ord för att beskriva sitt liv, eller vådan av... En väldigt fin sammansättning som säger väldigt mycket tycker jag, vi pratar ofta om livskris, men saker har också ett pris i våra liv.

En annan mening som jag också la på minnet i denna intervju var "Jag var inte skuld till det jag blev utsatt för" - "Utåt sett kan det se ut att man klarat sig".

Samt; "Dom ville oss inte illa, dom kunde oss bara inte väl"... Hur fint beskrivet är inte det, starkt att inte bli bitter över sin situation, att se med viss klarhet på det som hänt och förstå att de kunde inte mer...

Tyvärr har jag inte läst något av Susanna Alakoski eller sett, för mig känns det för smärtsamt att ta del... men jag imponerades av hennes styrka under intervjuns gång och blev nyfiken på att ta itu med hennes böcker och se vad som sker där.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Susanna_Alakoski

att råka på lynnighet... någon som till synes oprovocerat slår till...

Jag har mött detta några gånger, oturligt från en maktpositionerad person, vilket gör att slaget och underläget ökar, tar med större kraft än om det bara var en person som var arg för en stund... Det kan jag och alla bli... men att le och slå... is no no på alla sätt och vis, finns inget sätt att skydda sig från detta... min erfarenhet är att dessa maktmissbrukande personer som oprovocerat klipper till, gör det när andra inte ser, vilket gör det svårare att prata om, lyfta bland andra, det blir ord mot ord och det kan sluta väldigt fel och väldigt lågt.

försöker hålla humorn vid liv...

När livet suger, då kan man alltid skojsa till det för en stund...

Ingenting är hugget i sten, inget är statiskt, bara så att du vet, bara för man är ledsen ena stunden behöver man inte va det den andra... Livet är mångfasetterat, stark och skört om vart annat, så döm inte det du ser, fråga för helvete vad som pågår, om du nu undrar.

vi upplever saker olika...

ett ställningstagande hur man vill se på världen och själv vill bli betraktad...

Ett mål och en kamp och ett synsätt sen många år tillbaks. Vet att sura och bittra människor är svidande irriterande och slukande negativa... det är INGET att sträva efter och kan man se saker från ett annat håll, då vill jag gärna göra det.

jag har inget svar...

energin och företagsamheten är som bortblåst...

En av orkeslöshet, vad är meningen med livet känsla typ... Jag som hade förhoppningar om ett bra år, å så kommer det en jävel och slår undan benen på mig, sänker mig totalt.
Maktlöshet, tvivel och riktning sätts ur spel på en blink, så kan det också gå i livet, tydligen.