Marlene True...

Recycled tin, iron wire, image transfer, paint and copper

From;
http://crafthaus.ning.com/photo/contemporary-portrait-1?context=user

seeking my root’s…

My mother and I have starting a small project, to see what we can find out about the past.
Some kind of small genealogical research on my mothers fathers side, my grandfather.

My grandfather was from Germany and we aren’t sure from which part, I have always believed that he was from Hamlen in Germany and that he’s father was from France, but my mother isn’t sure about that… so as a side project of everything else, I will see how far I can get in this…
Thank god for internet, I think it could be easier to search fro information and get in contact over a coffee still sitting in my room with my key board and click and look when I get some time over…

Today I write some birth facts when I was talking to my mother by phone, so I have something to start with…
I just have the news paper of today to write it up at…

IF some one knows about this better then me… where I can search for information or IF you recognise some of these family names, please contact me at info@paula.nu

My grandfathers name was; Herman Harré 1911 09 24 – 1979 09 28.

He was fighting against Franco in Spain as one of all the volunteers, and he escaped to Sweden over Denmark from Germany around 1942-43.

He has a brother and a sister; their name was Fritz and Lene Wiese,
Lene married into Sonntag, they lived in Holzminden or Hameln, Germany.

the 33rd film festival in Gothenburg…

Welcome to the biggest film festival in Scandinavia. During eleven days we offer a film and seminar programme, our Nordic Film Market, two exciting international competitions ¬ The Dragon Award and
The Ingmar Bergman International Debut Award ¬ concerts, performances and parties.

I will jump this festival this year; I have to work with my own stuff… its a little bite hard decision, knowing that people are looking at GOOD films (which I also love!), hanging around in the city and so on… But sometimes you can’t control what’s coming up around you and you have to take care of your missions and promises…
For me it’s about a solo exhibition in May this year and an inspiration trip to Spain in the Eastern, I have to work and I have to save money…

But may be I can take some hour free and get down to the film festival area and take a beer with friends and feel the atmosphere of the big event…

the surrounding of Nääs Fabriker in Tollered…

This month I have been teaching in silversmith Thursday and Fridays at Nääs Konsthanterk utbildning.
It’s stimulated for me also have this work when the need me out there… I love the surroundings and the creative atmosphere out here, at the countryside, the colleges and the pupil are also very very good once, interesting, stimulated and gives me energy to work with my own stuff when I get home after a day with both practical work and also a lot of colour and shape talks, how to make things the best way and so on.

At Thursday it was an amazing sunny day with sun and long shadows, it was like one of the first spring days, it was really warm in the sun, if you lean on a wall in the sun…


http://www.lerum.se/lerum_templates/StandardPage.aspx?id=16883

photo booth...

This is soooooooo incredible funny!
Here I am in different crazy and scary shapes…

Kate MacDowell…

Kate MacDowell
http://www.katemacdowell.com/index.html

From; http://littlesomethings.blogspot.com/

I like this white fragile sculpture a lot and they touch me, when the nature meets another nature; the human body…

Klara Eriksson…

Klara Eriksson
http://klaraeriksson.blogspot.com/

Klara Eriksson is one of the one who started gallery and workshop LOD in Stockholm.

I like this mirror pendant a lot and IF I can afford it, I will absolutely have one of this beautiful and interesting and very clean shaped mirror necklace.

Klara and I know each other from the time at HDK, she was a guest student there for awhile.

Liana Kabel…

Liana Kabel
http://lianakabel.blogspot.com/


One of my favourite plastic artists, so colourful, so everyday life basic and so funny and also very happy making jewellery.

practical…

http://ignaciopilotto.wordpress.com/

From; http://thecarrotbox.com/news/index.asp

useful…

Memoring; amazing and fantastic and funny and practical!
I get impressed by this design idea of turning jewellery into every day life.
Wear it and remember at the same time, use it and throw it away…

http://www.pa-design.com/pa_memoring_bague-post-it_PA252-BLEU_810.html

From; http://thecarrotbox.com/news/index.asp

papercut…

Playing with colour and shapes…

Paula Lindblom...

Some of my jewellery as some kind of posters...

in Swedish, from SvD...

Smeden blev konstnär
Publicerad: 17 januari 2010, 12.49. Senast ändrad: 17 januari 2010, 16.12 SvD

Stockholms viktigaste scen för smyckekonst fyller tio år. När galleriet Platina öppnade gällde ännu att ett smyckes värde ligger i materialet. Men idag kan latex vara guld värt – och form¬givarna gör konst med egna berättelser.

Varför betala dyrt för en brosch i latex när man kan få guldhalsband och diamantring för pengarna? Frågan är naturligtvis retorisk men faktum är att den här typen av materialhierarkier tidigare lagt krokben för många svenska smyckekonstnärer. Men under de senaste åren har synen på vad ett smycke är eller kan vara förändrats radikalt. Allt fler kallar sig för smyckekonstnärer istället för guld- eller silversmeder och istället för att bara använda sig av ädla metaller experimenterar man även med kartong, papper, plastslangar, disktrasor, gummi och silikon. Något som med all tydlighet bevisas på galleriet Platina där man nu firar tioårsjubileum.

Verksamheten på Odengatan 68 i Stockholm startades 1999 av Sofia Björkman och Åsa Skogsberg. Bakom en liten butik finns arbetslokal och i källaren visas just nu verk av 82 internationella smyckekonstnärer. När Björkman och Skogsberg startade Platina var båda nyutexaminerade från institutionen för metallformgivning vid Konstfack men kände sig inte alls hemma med benämningen, berättar Sofia Björkman, som idag driver Platina ensam.
–Metallformgivning var verkligen ett både missvisande och begränsande namn. Vi upplevde att området styrdes av en massa regler som vi ville bort från. Istället sökte vi efter ett mer tillåtande förhållningssätt. Att hålla sig till guld eller silver kändes helt enkelt alldeles för snävt. Det fanns en vilja att förnya men också ett behov av en ny arena för smyckekonst.
Sedan 1999 har Platina visat en rad utställningar men även arrangerat seminarier och samarbetat med institutioner som Röhsska museet i Göteborg och den finska föreningen Smyckekonstnärer. Men Sofia Björkman och Åsa Skogsberg har också haft gott om likasinnade omkring sig för de senaste åren har scenen för konsthantverk förändrats rejält.
–Vi drog igång i en tid då diskussionen om konsthantverk började fördjupas.

Ungefär samtidigt startade både galleri Inger Molin men även Agata – där man i likhet med Platina visade utställningar i butikens källare. Sommaren 2007 slog också Gustavsbergs konsthall upp dörrarna – en institution som trots sitt keramiska arv är tänkt att fungera som en scen för alla typer av konsthantverk och på hösten samma år öppnade galleriet Crystal palace. 2003–2006 pågick även konsthantverksprojektet Craft in dialogue.

Redan i slutet av 1990-talet hade ny generation inom konsthantverk och design växt fram som tog avstånd från traditionella smak- och kvalitetsbegrepp, normer och tabun. På Konstfack skrämde Zandra Ahl, idag professor i keramik och glas, slag på lärarna med sin kitschiga belysning – ett slags deformerade lampfötter med oproportionerligt små glasskärmar och pärlemorglänsande glasyr. Ahl rekommenderades att sluta men stannade kvar och examinerades till slut 1999.

Samtidigt fick Anders Jakobsen och Andreas Nobel svidande kritik av Love Arbén, professor i inredningsarkitektur, som nedlåtande beskrev sina studenters arbeten som halvfärdiga, grovt tillyxade uttryck som knappast kunde tas på allvar annat än som ironi och leda. Andreas Nobel gav Arbén svar på tal och menade att de gestaltade en vision, ”en politisk vilja att göra någonting nytt som bryter mot elitens smaknormer och leder till större mångfald”. Både Anders Jakobsen och Andreas Nobel är idag verksamma formgivare.
En rad konventioner ifrågasattes på flera håll. Som den djupt förankrade tron på de äkta materialens inneboende egenskaper, som länge funnits inom det etablerade konsthantverket. Redan i slutet av 1800-talet lyfte William Morris i den brittiska Arts and crafts-rörelsen fram hantverk och äkta material som en garant för skönhet och kvalité. Men så småningom började allt fler formgivare ifrågasätta den gammalmodiga inställningen.

Under 1980-talet lät till exempel gruppen Memphis simpel plast krocka med betydligt dyrbarare material som ädelträ och marmor – något som säkert fått Morris att må riktigt illa. Och Studioa alchimia som grundades vid samma tid av Alessandro Mendini, ägnade sig bland annat åt att förädla vardagliga föremål till betydligt mer värdefulla verk. Steget är alltså inte långt till alkemins magiska och mystiska inslag – att förvandla oädla metaller till guld. Mendinis inställning för tankarna till Helena Söderberg, prefekt på institutionen för Ädellab:
–Det är inte så att vi avfärdar ädla metaller på utbildningen. Vi uppmuntrar snarare studenterna att använda det material som är relevant för det konstnärliga uttrycket. Man kanske kan säga att vi förädlar material.

Hon menar att den holländska smyckekonstnären Ruudt Peters har spelat en väldigt viktig roll för den svenska smyckekonsten. Det var till exempel i samband med att han började som professor 2004 som utbildningen i metallformgivning bytte namn till Ädellab – man ville helt enkelt placera sig på den internationella kartan.
–Han påverkade inte bara utbildningen på Konstfack utan stärkte hela området i Norden, bland annat genom att samarbeta med flera andra högskolor, gallerier och yrkes- utövare. Vi sysslade med en marginaliserad konstart och var i behov av förnyelse men också fler utländska kontakter. Metallformgivning förknippades framförallt med silversmide och beskrev inte längre det område som studenterna utbildades inom.

Även i Miro Sazdi ćs ögon, smyckekonstnär och lärare på Konstfack, var materialet ett hinder.
–Materialet kom i första hand och man var tvungen att utgå från ädla metaller. Andra varianter var mer eller mindre otänkbara. Det var alltså materialet som legitimerade en silver- eller guldsmed. Detta gjorde att inget hände inom den svenska smyckekonsten.

Att Peters kom från Holland – där postmodernismen, som till exempel Memphis och Studio alchemia, inte sopades under mattan på 1980-talet som i Sverige – är inte en tillfällighet. Den livliga postmoderna debatten har helt enkelt gjort att Holland sedan länge är en föregångare inom smyckekonst, konsthantverk och design.
–Den svenska smyckekonsten hade inte alls sett ut som den gjort utan den holländska som gått i täten, instämmer Sofia Björkman.

Att smyckekonsten är stor i Holland är med andra ord bara logiskt. Precis som i Sverige finns en ny generation formgivare som gör unika verk eller föremål i mindre serier som balanserar på gränsen mellan konst och konsthantverk. Genom att objekten visas på gallerier och museer – rum som traditionellt sett förknippas med konst – tas de också på större allvar.
Verken fungerar ofta som betydelsebärande symboler som bygger på historier och ställer frågor snarare än att bara uppfylla en rudimentär funktion. Föremålen kan vara tekniskt eller formalistiskt iögonfallande men det är absolut inte en nödvändighet, menar Miro Sazdić som hellre lyfter fram arbetsprocessen.
–Istället för att stirra sig blind på slutresultatet måste arbetsprocessen få utrymme. Det är utforskandet som påverkar verket. Men precis som andra konstnärliga genrer har smyckekonsten en egen historia och tradition att brottas med och förhålla sig till – bland annat kopplingen till kroppen, säger Miro Sazdić.
Hon berättar att många studenter idag arbetar direkt på och med kroppen. Ett exempel är Åsa Skogsberg som gjort ett pärlhalsband i form av sugmärken runt halsen – ett verk där arbetsprocessen är betydligt värdefullare än slutresultatet. Verket blir också en kritisk kommentar till det faktum att smycken alltid förväntas ha ett kommersiellt värde: Diamonds are a girl’s best friend. Det viktigaste idag är ‧snarare – precis som inom andra konstnärliga genrer – att man har någonting viktigt att säga.

I mars medverkar Miro Sazdić på Schmuck i München, som är den största och äldsta utställningen med smyckekonst i Europa. På Schmuck visas även verk av Aud Charlotte Ho Sook Sinding – en av de mest framträdande svenska smyckekonstnärerna som nyligen gick bort, endast 36 år gammal. Hennes objekt visar tydligt att smyckekonst kan handla om brännande sociala, politiska och estetiska frågor. Ett exempel är utställningen Extreme makeover (2007) som handlade om vår tids skönhetsideal med verk som företrädesvis var gjorda av silikon – ett slags metafor för bortsuget fett. Den 21 januari öppnar Platina en retrospektiv utställning med Sinding.

Smycken kan med andra ord vara så mycket mer än passiva statussymboler som desperat klamrar sig fast vid en kropp. Ett intressant samtidssmycke står istället på egna ben – bär på tankeväckande historier eller är kanske ett politiskt debattinlägg om aktuella samhällsfrågor och som samtidigt utmanar betraktarens förutfattade meningar. Och kanske just därför kan broschen i latex vara betydligt mer värdefull än guldhalsbandet.
Sara Kristoffersson



Platina på Odengatan i Stockholm öppnades 1999 av Sofia Björkman och Åsa Skogsberg, båda utbildade på Konstfack. Idag driver Björkman verksamheten själv. I lokalerna finns galleri, butik och studio – man arran-gerar även seminarier, ofta i samarbete med andra gallerier och institutioner, t ex Röhsska museet i Göteborg.

Smyckekonst är inte massproducerade bijouterier utan bärbara verk som även kan visas som fristående konstnärliga verk. Nederländerna är ett föregångsland. Till de mest välkända gallerierna hör Galerie Marzee, Galerie Ra, och Galerie Rob Koudjis.
Den svenska smyckekonstscenen är liten. Platina och Hnoss i Göteborg är renodlade gallerier för smyckekonst men utomlands finns betydligt fler aktörer.

I samband med hantverksmässan i München i mars visas Schmuck – den äldsta utställningen i världen med samtida smyckekonst som startade 1959. I år medverkar Sofia Björkman, Miro Sazdić, Johanna Persson och Petra Schou från Sverige.


http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/smeden-blev-konstnar_4103259.svd

The jewellery at the top isn’t in the article, but in the exhibition.
Paula Lindblom and Tore Svensson, some of the entire artist who was invited to gallery Platinas 10 year’s anniversary 2009-2010.
Photo is taking by someone at gallery Platina.

Susanne Klemm...

Susanne Klemm
http://www.susanneklemm.com/

Take a look at Susanne Klemms website, a lots of lovely organic jewellery pieces, I get stocked there, its sooooooooooo beautiful pieces there.

From;
http://danugs.blogspot.com

chao...

chao
2in1 piece of jewellery transformed from plastic toy animals:
donkey bracelet and a horse brooch.

I like these art pieces very much, and off course when it’s animal in it I can’t resist…
I think it’s nice to put the jewellery piece into the “normal” surroundings for these animals, AS it was for real… Now it’s plastic and much smaller than reality, but that makes it more interesting, to work with material and scales, building up new stories… it’s also interesting to add a horse head in front of the donkey instead of a carrot, I wonder what the donkey is thinking when he sees a horse instead of himself… it’s a lots of questions who pops up, first you see some cute plastic animals and when you start thinking about it, you can dig deeper and see other things… Lovely!

From
http://amalyunghueichao.blogspot.com/

hi you!

Finally I have catch up the time that I have missed at the New Year.
When I got home from my two weeks holiday up in the North of Sweden, spending a calm time with my family and friends, celebrate Christmas and New Year and walking in snow my internet was out of order.

It has taking me a two weeks to get connection with the internet and these days everything is at internet, or at least I have built up my life, both with contacts, addresses, work and so on at or in the internet system. Just to look which time the bus or the tram leaves has being a problem and a huge frustration and a big irritation.

This year started with a lot of work, first of all I have my “old” 50% work until the end of February so far, and I have also been working out on the countryside, at Nääs fabriker as a silversmith teacher. It has been great days, even if it’s more than I use to work. It hasn’t been any time for my own art work the first weeks of January, but I hope it will come.

I’m so glad that the internet is back on track and so are I, at least in the cyber space… in reality I have been around the whole time.

I wish you all a great 2010 and hope that you will leave some comment on my blog and that I will see some of you that I have learn to know via internet and the blog.

Take care and enjoy life!

With love and thoughts from me, who finally has catch up a lot of posts and so on.

Mike Turner...

Mike Turner
http://www.miketurner-art.com/index.html

What can I say?! I get really fascinated about this artist and his work; it’s very interesting and also very scary to use things who are so close to the human body, to use the shapes the symbols for…
I think that the artist has done it very well, he scares you with the ideas of body related art, the body wears the body or small fragments of the body, added to other places than it was from the beginning…

From; http://montserratlacomba.blogspot.com/

Anna Davern...

Anna Davern
http://annadavern.com.au/

I like these animal jewellery very much, cute jewellery are not always interesting, but I think these once are just that, interesting and funny and they absolutely makes me happy.
But as I have written before, I totally weak for animals in art and design and commercial or what ever.

From; http://montserratlacomba.blogspot.com/

silver woman...

Silver 57g and linen tread.

This is a very very old silver casting thing that I had in my silver trash box, I did this woman in cast silver when I was study at HDK, about 9 years ago, ending 2003 but did this crappy piece some years before I took my Master of Fine Art degree…
Finally it gets ready.

linen and silver…

silver...

I have been teaching silversmith for two weeks, so when the pupils are doing their tasks, I have done some small pieces just for my self or as gifts to my sister and her children, I have used old silver that I had at home… This isn’t my policy to do things to my self when I’m working, but to be sitting in a bench having something to do with my hands, I be one of the others and when the pupil needs help, I drop my things.

The pupils think it’s calmer that way too; otherwise I’m hanging over their back wonder how it’s going the whole time.

This isn’t some kind of masterpieces at all, but it is fun and it started up new ways of thinking, just to work, just to do…


Hantverk & Design
Nääs fabriker
Mellersta fabriken, MF2
Spinnerivägen 1
448 51 Tollered

http://www.lerum.se/lerum_templates/StandardPage.aspx?id=16883

a bag full of bling bling…

I get this old stuff from Janina Kurp, may be I can use some of it to my jewellery pieces…

To be clear, all this old stuff was in a plastic bag from the beginning…
No plastic bag in the post, I have structured them up, just to see what it was.

last Saturday, kulturlördag/culture Saturday...

Last Saturday I was with my friend and college Janina Kurp to Konstepidemin and gallery Hnoss, we took a cup of coffee and Janina had a lot of small nice gift to me, things that she had found in USA this autumn.
A great meeting, a great day and a lot of small lovely things, things that I can use for my jewellery later on…

I get this steel caps, can you see the creatures as I can see it?!